Ordlista

Här nedan förklaras ord som förekommer i Aspens värld

2-takt / Aspen 2

Bensin för 2-taktsmotorer som innehåller 2-taktsolja speciellt anpassad för luftkylda motorer.

4-takt / Aspen 4

Bensin för 4-taktsmotorer, men kan blandas med alla typer av 2-taktsolja om så önskas.

2-taktsmotor

I 2-taktsmotorn uträttar kolven flera arbetsmoment samtidigt. Därför klarar den hela arbetscykeln på ett motorvarv. Det gör den genom att inte bara utnyttja utrymmet över kolven utan även utrymmet under kolven för gasväxlingsproceduren. Expansionstakten inträffar alltså dubbelt så ofta som i en 4-taktsmotor. 2-taktsmotorn tar in frisk bränsle-/luftblandning underifrån samtidigt som den pressar ut avgaserna på ovansidan av kolven.

4-taktsmotor

I 4-taktsmotorn har varje arbetstakt en enda funktion. När kolven drar in bränsleluftblandning i cylindern så gör den ingenting annat samtidigt. Likaså när kolven komprimerar bränslet. Därför behöver en 4-taktsmotor två hela motorvarv för varje arbetsinsats det vill säga dubbelt så mycket som en 2-taktsmotor. Ur miljösynpunkt är detta en bra princip. Insugningsventiler och avgasventiler reglerar hela gasväxlingsförloppet mycket exakt. Detta medför en hög verkningsgrad. En motors verkningsgrad är förmågan att omvandla bränslets energiinnehåll till nyttigt arbete.

Aldehyder

Aldehyder bildas vid förbränning och finns därför i motoravgaser. Aldehyder är flyktiga och sprider sig i luften. Dessa irriterar ögon och andningsorgan och kan även orsaka hudallergi.

Alkaner

Eller paraffiner, är mättade, raka eller förgrenade kolväten, med mindre miljö- och hälsopåverkan än andra typer av kolväten. Alkylatbensin består nästan helt av alkaner som n-butan, isobutan, isopentan, isohexaner, isooktaner och isononaner, d v s alkaner med mellan 4 och 9 kolatomer i kedjan.

Alkener

Eller olefiner, är omättade raka eller förgrenade kolväten som bildas vid krackningsprocessen. Alkener är mer reaktiva än alkaner och minskar bensinens lagringsstabilitet och kan bilda beläggningar, hartser, i bränsle- och insugssystem. Lätta olefiner kan bilda epoxider i kroppen. Ingår som blandningskomponent i vanlig bensin, men inte i alkylatbensin.

Alkylat/alkylering

En mycket renare form av bensin utan hälso- och miljöskadliga ämnen såsom bensen, aromater, krackade komponenter och svavel. Alkylat domineras fullständigt av paraffiner. Om handelsbensin består av 100-tals olika ämnen, så består alkylat endast av ett 10-tal.

Anrikning

Det finns ämnen som inte kroppen gör sig av med, eftersom de är svårnedbrytbara. Koncentrationen i kroppen ökar därför hela tiden, ämnet anrikas i kroppen. Exempel på sådana produkter är tungmetaller såsom kvicksilver, kadmium och bly samt naturfrämmande ämnen såsom PCB, DDT och dioxiner. Anrikning i näringskedjan innebär att ju högre upp i kedjan man kommer, desto högre blir koncentrationen av de långlivade ämnena. Näringskedjan startar med biomassa som sedan äts av växtätare.Växtätarna äts i sin tur av rovdjur. Högst upp i näringskedjan finns de s k toppkonsumenterna, dit de större rovdjuren samt människan räknas. Gifterna koncentreras och ökar med varje steg. Det är därför stora rovdjur såsom sälar och rovfåglar oftast drabbas först av miljögifterna. Människor har redan i fosterstadiet miljögifter lagrade i kroppsvävnaden.

Aromater

Är en typ av ringformiga kolväten som innehåller mycket kol. De har ofta högt oktantal, men bildar på grund av det stora kolinnehållet ofta mycket sot vid förbränningen. Aromater används ofta som lösningsmedel i olika lacker och färger. De är skadliga för nervsystemet och den lättaste aromaten bensen, ger upphov till blodcancer, leukemi. Aromater är den vanligast förekommande kolvätetypen i vanlig bensin.

Beläggningar i motor

Avlagringar bildas ofta av kombinationer av krackad aromatrik bensin och smörjolja av låg kvalitet. Avlagringar täpper igen munstycke och portar i 2-taktsmotorer och stör gasväxlingen i motorn. I 4-taktsmotorer är utsugsventiler och förbränningsrum mest utsatta.

Bensen

Är ett aromatiskt kolväte och också det som anses vara det mest hälsofarliga, enskilda kolvätet i bensin och avgaser. Det är ett av de relativt få ämnen som det internationella cancerforskningsorganet IARC har klassat som cancerframkallande för människa. Bensen är, precis som andra aromatiska kolväten, också skadlig för miljön genom sin anrikning även i vattenlevande organismer. Bensen bidrar till bildning av marknära ozon, och anses medel- till lågreaktiv ur ozonbildningssynpunkt.

Bensin

Vanlig bensin framställs genom raffinering av råolja. Olika fraktioner behandlas på olika sätt och blandas sedan samman.Vanlig bensin innehåller därmed hundratals olika ämnen, alla med olika egenskaper med avseende på prestanda, hälsoskadlighet och miljöpåverkan. Många av komponenterna är mycket skadliga för oss människor och miljön.

Biologiskt nedbrytbar

Det betyder att ämnet eller ämnena ifråga bryts ner till främst koldioxid och vatten av bakterier som finns i naturen, på samma sätt som löv multnar. Det finns två allmänt erkända tester för att mäta biologisk nedbrytbarhet, CEC och OECD. För att en produkt skall klassas som biologiskt nedbrytbar, skall minst 65 % har brutits ner inom 28 dagar i OECD-testet.

Cykloalkaner

Eller cykloparaffiner, är ringformiga mättade kolväten vars egenskaper är snarlika alkanernas. Det finns två typer, cyklopentaner och cyklohexaner.

Densitet

Anger hur mycket en viss volym av ett ämne väger, i allmänhet anges den i kilogram per liter, eller per kubikmeter. Densiteten minskar i allmänhet något med ökande temperatur. Alkylatbensin har densiteten 700 kg/m3, medan vanlig bensin ligger något högre, 740 kg/m3. Densiteten hos vanlig bensin kan dock variera mellan 720 och 775 kg/m3.

Destillation

Används för att separera de olika kolvätena från råoljan i kokpunktsordning.

Råoljan värms till kokning och gasen som bildas, leds upp i ett så kallat torn. Ju högre den varma gasen stiger i tornet desto mer kyls den av och börjar kondensera. Först kondenserar de kolväten som har den högsta kokpunkten och högst upp kommer de kolväten som har lägst kokpunkt ut i gasform. De är främst butan och propan.

Genom att tappa av vätskan på olika höjd i tornet, fås så kallade fraktioner med olika kokpunkt. Dessa används sedan för framställning av dieselolja, bensin och flygfotogen.

Ekotoxisk

Giftig eller på annat sätt skadlig för miljön.

Epoxider

Epoxiderna är en stor grupp ämnen med många användingsområden. Epoxidgruppen utgörs av en 3-ring som innehåller 1 syreatom och 2 kolatomer. Till kolatomerna kan sedan andra grupper vara bundna. Epoxiderna kan också benämnas oxiraner.Till skillnad från de övriga etrarna är epoxiderna instabila, reaktiva och alkylerande. Mot bakgrund av av epoxidernas reaktivitet är det inte förvånande att det förekommer akut giftiga, retande, allergiframkallande, mutagena och cancerframkallande ämnen i denna grupp.

Ester

En grupp organiska föreningar som framställs genom att reagera alkohol och syra under avgivande av vatten. Estrar har stor användning och förekommer t ex som lösningsmedel, oljor, mjukgörare i plaster och som råvara till plaster.

Flyktighet

Flyktighet är ett samlingsnamn på bränslets avdunstningsegenskaper (ångtrycket) och kokpunktsintervallets (destillationskurvans) utseende.

Gasol

Består av propan och i vissa fall även en del butan. Detta är samma typ av kolväten som ingår i alkylatbensinen, men med lägre kokpunkt.

Gasol är gasformigt vid rumstemperatur och normalt tryck, men övergår till vätska när gasen komprimeras till några bars tryck. Förbränningsegenskaperna är snarlika alkylatbensinens.

Handelsbensin

Vanlig handelsbensin framställs genom raffinering av råolja. Olika fraktioner behandlas på olika sätt och blandas sedan samman. Handelsbensin innehåller därmed hundratals olika ämnen, alla med olika egenskaper med avseende på prestanda, hälsoskadlighet och miljöpåverkan. Många av komponenterna är mycket skadliga för oss människor och miljön.

Harts

Harts är ett lättlösligt gulsvart fast ämne som bildas genom polymerisering av instabila, ofta krackade kolväten. Harts kan bl a täppa igen filter och munstycken i bränslesystem.

Helsyntetisk

En motorolja som består av syntetiska basoljor och tillsatsmedel.

Isobutan

Är ett gasformigt mättat kolväte som ingår i gasol och till en liten del även i alkylatbensin, där det tillsätts för att ge bensinen rätt ångtryck, d v s ge bra startegenskaper i motorn. Men framför allt är det en huvudråvara för framställning av alkylat. Isobutan fås vid destillationen av råolja.

Isobuten

Är ett gasformigt omättat kolväte som fås från den katalytiska krackern i ett raffinaderi. Är den andra huvudråvaran vid framställning av alkylat.

Isooktan

Är det vanligaste kolvätet i alkylatbensin. Ca 30 % av den färdiga alkylatbensinen är isooktan. Den framställs i alkyleringsprocessen genom sammanslagning i av isobuten och isobutan. Isooktan är också det kolväte som gett begreppet oktantal sitt namn. Isooktan har oktantalen 100, både RON och MON.

Isoparaffiner

Förgrenade mättade kolväten, se även Alkaner.

Katalysator

En katalysator är ett ämne som påskyndar eller startar en kemisk reaktion utan att katalysatorn själv förbrukas. Katalysatorer för att reducera avgasutsläppen från en motor, består av olika ädelmetallaer som platina, palladium och rhodium. Överblivna kolväten och kolmonoxid förbränns till CO2 och vatten, medan kväveoxider delas upp i kväve och syre.

Klimatanpassad bensin

Bensin som innehåller en viss del bioetanol. I Europa får bensinen innehålla upp till 10 % etanol.

Knackning

Förbränningen i en motor sker normalt genom att en flamma, som initierats av tändstiftet, fortplantar sig i förbränningsrummet med en jämn hastighet (10–30 m/s) tills bränsle/luft blandningen är fullständigt förbrukad. Under förbränningen komprimeras den oförbrända restgasen framför flamfronten och temperaturen stiger. Restgasen kan då självantända eller glödtända och förbrännas så snabbt (300–500 m/s) att en tryckvåg uppstår som förorsakar den hörbara knackningen. Den normala förbränningen resulterar i nyttigt arbete medan den okontrollerade förbränningen åstadkommer knackning och motverkar den normala förbränningen. Knackning kan dessutom ge upphov till motorskador.

Koldioxid (CO2)

Koldioxid utgör slutprodukt vid förbränning av bl.a. kol och olja. Tidigare ansågs gasen vara harmlös. Numera vet man att koldioxid bidrar till växthuseffekten.

Kolmonoxid/Koloxid (CO)

Koloxid är en dödligt giftig förbränningsprodukt. Gasen är luktfri och osynlig.

Kolväten (HC)

Kolväten är ett gemensamt namn på kemiska föreningar som är uppbyggda av grundämnena kol och väte. Kolväten behandlas ofta som en enhetlig förening, men i själva verket har de olika egenskaper. Även farligheten varierar mycket mellan de olika typerna. Kolväten tas upp av människan främst genom andningen. Ungefär hälften av den inandade mängden kolväten förs via lungorna, ut i blodet och vidare ut i kroppens vävnader. Eftersom kolväten är fettlösliga, anrikas (= samlas på hög) dom i kroppens fettrika vävnader, såsom t ex nervvävnad. Man skiljer på några olika typer av kolväten;

  • alkaner - som delas upp i isoparaffiner, normalparaffiner och naftener (cykloalkaner)

  • omättade - olefiner (alkener)

  • aromater

Farligast är de aromatiska kolvätena som orsakar skador på centrala nervsystemet och kan ge upphov till blodcancer(leukemi). Alkylatbensinen består enbart av paraffinkolväten som inte orsakar dessa skador.

Krackade komponenter 

Krackade komponenter orsakar driftsproblem i motorn och förkortar lagringstiden. De är hälso- och miljöskadliga. De högreaktiva föreningarna bidrar till lokalt höga halter av marknära ozon. Krackade komponenter kan också reagera i kroppen och bilda cancerframkallande ämnen. Se även krackning.

Krackning / Kracker

Detta är en process som tillkommit under senare tid, för att kunna få ut mer bensin ur råoljan. Den ursprungliga motorbensinen var en fraktion av råoljan, som framställdes genom en enkel destillationsprocess, men med bilismens ökade tillväxt, ökade även efterfrågan på bensin och man tvingades söka alternativa processer. Krackning innebär att kolväten i tjockoljeområdet (=tyngre fraktioner med långa kolkedjor) slås sönder till mindre delar, man krackar sönder dom helt enkelt. Resultatet blir små, korta kolkedjor som kan användas som bensin. Nackdelen är, att dom just är söndriga, dom vill därför väldigt gärna laga sig själva och är därför hemskt ivriga att koppla ihop sig med andra. Man kallar dom därför reaktiva. Det finns olika krackningsprocesser. Katalytisk krackning sker vid måttligt tryck och temperatur. Den resulterande bensinen innehåller stora mängder omättade kolväten med högt oktantal. Katalytisk krackning är en relativt dyr process. Ännu mer kostnadskrävande är hydrokrackning, som sker vid högt tryck och i vätgasatmosfär, för att mätta de omättade kolvätena. Båda metoderna används vid framställning av vanlig bensin och diesel.

Kväveoxider

Den kemiska beteckningarna är NO och NO2. Kväveoxiderna bildas vi förbränning under hög temperatur, >1500 °C, genom att luftens kväve delvis förbränns. Kväveoxiderna är ett stort miljöproblem, eftersom de ökar försurningen och övergödningen, deltar i bildningen av marknära ozon och verkar irriterande på människans luftvägar och ögon.

Luftkyld

Benämning på motorer som kyls genom att luft blåses runt cylinder och topplock.Används främst på mindre motorer där låg vikt prioriteras. Luft ger dock sämre kylning än vatten och därmed höga arbetstemperaturer hos luftkylda motorer.

Lustgas (N2O)

Lustgas, eller dikväveoxid, bildas i små mängder i bilarnas katalysatorer. Gasen bidrar mycket starkt till växthuseffekten. Lustgas används för smärtlindring, bl.a. vid förlossningar.

Marknära ozon

Ozon är en mycket giftig gas, som ger nedsatt lungfunktion, hosta, bröstsmärtor och andnöd. Marknära ozon angriper gröna växter och tros vara en orsak till skogsdöd. Gasen angriper även grödor som spenat, sallad, vete och potatis med skördebortfall som följd.

MTBE

Metyltertiärbutyleter används som oktantalshöjare och har en sövande verkan, precis som dietyeter = ”sjukhuseter”.

Normalparaffin

Raka mättade kolväten, se även Alkaner.

Oktantal MON

Är ett mått på bränslets förmåga att motstå knackning, d v s självantändning i cylindern, vid höga varvtal och hög belastning.

Oktantal RON

Är ett mått på bränslets förmåga att motstå knackning, d v s självantändning i cylindern, vid låga varvtal och hastiga belastningsväxlingar.

Olefiner

(Se alkener)

Oljeklassificering

Olika internationella överenskommelser med kvalitetskrav på olika motoroljor. För tvåtaktsoljor är de största JASO FD (från Japan) ISO EGD som är världsomspännande. För utombordare är det NMMA TCW3® som är den vanligaste klassificeringen. För oljor till 4-taktsmotorer finn det amerikanska API SJ för bensinmotorer och CD för diesel. Den sista bokstaven i SJ och CD ändras varje gång kraven ändras. I Europa gäller främst ACEA,A och B med tillhörande löpnummer.

Oxygenater

Samlingsnamn för organiska ämnen som förutom kol och väte även innehåller syre, främst alkoholer och etrar. Dessa används i vissa fall som blandningskomponenter i vanlig bensin, dels för att höja oktantalet och dels för att föra in en viss del förnyelsebara ämnen, t ex bioetanol, i bensinen. Oxygenater används inte i alkylatbensin efter som de ökar mängden aldehyder i avgaserna. Oxygenaterna ger ett magrare bränsle.

Paraffiner/Paraffiniska kolväten

(Se alkaner)

Pentan

Paraffinkolväte med 5 kolatomer. Förekommer i två varianter, n-pentan med de 5 kolatomerna på rad och isopentan där kolkedjan är förgrenad. Isopentan har högre oktantal än n-pentan och används i alkylatbensin för att justera ångtrycket och destillationskurvan.

Polyalfaolefiner PAO

Syntetiskt framställda paraffiniska basoljor som har mycket goda egenskaper när det gäller att tåla värme och kyla och ha bra smörjegenskaper.

Polyeten

Ett av de vanligaste plastmaterialen, används bl a i plastpåsar och i våra dunkar. Polyeten består av långa kolvätemolekyler av samma typ som i alkylatbensin, fast med flera hundra kolatomer i.Vid förbränning bildas koldioxid och vatten. Poyeten har sitt ursprung i råoljan.

Rusvarvtal

Det högsta varvtal en motor når på fullgas med ingen eller ringa belastning.Används t ex vid kvistning med motorsåg.

Toluen

(Se Aromater)

Tunga alkoholer

Förutom metanol och etanol kan en del tyngre alkoholer som propanol och tertiär butylalkohol blandas in i vanlig bensin.

Tunga aromater

Förutom de vanliga aromaterna som toluen, xylener och trimetylbensener, finns det mindre mängder tyngre aromatiska kolväten i vanlig bensin. Dessa anses orsaka sotbeläggningar i motorerna, genom att de innehåller mycket kol och har svårt för att förångas i motorn.

Tunga paraffiner

I vanlig bensin finns det mindre mängder tyngre paraffiner med. Dessa har i allmänhet lägre oktantal än de lätta paraffinerna och har svårare för att förångas.

Vanlig bensin

Se handelsbensin.

Vattenkyld

Motorn kyls av cirkulerande vatten i en mantel runt förbränningsrummet. Vattnet avger sedan i sin tur värmet till den omgivande luften genom kylaren. Utom när det gäller båtmotorer, som i allmänhet kyls direkt genom att kallt sjövatten pumpas genom kylmanteln och ut i sjön igen.

Xylen

(Se Aromater)

Ångtryck

Ett mått på hur lätt bensinen avdunstar. Högt ångtryck ger mera bensinångor och driftsproblem i värme.